… till världens bästa Zonett på 9 års dagen!

Hittar ingen valpbild på Zonkan på den här datorn, mer här kommer lite andra blandade bilder.

Klass 1 tävlingar! Var i Märsta Sigtuna i helgen och la märke till en sak - skillnaden i stämningen mellan lördagen (klass 1 &2) och söndagen (klass 2&3). På lördagen var det fullt med för mig okända ansikten, men alla pratade med mig - om galne Curt, om mina bostons och dittan och dattan. Till slut smittade det av sig på mig och jag umgicks knappt med mina “vanliga” tävlings vänner utan minglade runt. Skit kul! Fortsatte med det på söndagen också, men folk tittade bara lite konstigt på mig. Jag återgick snabbt till mina gamla, välbekanta ansikten…

Mina “tävlings vänner”! Agilityn måste vara lika effektiv som en kontaktförmedling Dessutom umgås jag även privat med fler och fler av dessa underbara människor. En är jag ju nästan gift med nuförtiden… Henne lär jag väl aldrig bli av med

Sist, men inte minst - Zonett! Denna häftiga lilla hund nollar lopp efter lopp, hur mycket jag än pressar. Jag kan inte minnas när hon sist (på officiell tävling, träningstävlingar kommer vi aldrig runt på) fått fel eller diskats. Hon nollade alla fyra loppen på SM och sen dess har hon nollat på alla tävlingar. Innan SM minns jag inte, men jag ska fasigen kolla upp det! Hon är förresten definitivt SM klar nu, för hon nollade och kom 2 & 4 i Märsta också Så trots att vi tävlat så lite i år är hon SM klar samma tid som förra året - lilla skrotan!

… Då får man köra agility… Lika trött som jag är på tattarlivet och att vara borta från grabbarna hemma, lika kul är det att tävla agility… I år har jag knappt tävlat nått just pga detta, men när jag väl gör det så känns det om att det finns inte så mycket som slår det! Jag har försökt att inbilla mig att jag ska sluta med agility och satsa på det jag är mer lämpad för… Jag är lite för långsam i huvudet för den här sporten,  Zonett är ju gammal, Zaga har ju sin rygg, Curt kommer aldrig att bli en bra agilityhund med mig som förare (dock underhållande för publiken - det kan man se på folks miner när de tittar på vår debut i hoppklassen, se nedan). Men sen inser man att man är fast - en äkta agilityholist!

Foto Malin H.

Foto Malin H.

Upp halv fem på lördagen, åka innan sex… Stoppad av polisen redan i Enköping… Det bådade inte gott. Men med trevligt sällskap i bilen (en ny tjej på klubben - Tina F.) så blev resan inte så tokig ändå. När vi kom fram till Gagnef - Floda så pågick banvandringen för Agility klass 1 large… Curt hade haft bakslag på träningen så jag hade inte tänkt att starta honom, men eftersom vi ändå var där i tid så kunde jag inte låta bli att kolla in banan. Den kändes lätt och helt ok för Curts hälsa (gungan var tex hinder nr. 2 så jag hoppades på att han inte skulle hinna tappa hjärnan på den korta biten:-)). Så jag banvandrade och Curt fick debutera på en agilitybana. Målet var att ta sig till slalom, men jag trodde att vi skulle bara klara oss fram till gungan om jag ska vara ärlig… Vad lite jag tror om min lilla Curt:-) Jag fixar inte att lägga upp filmen, så det får bli senare, men förutom att jag slutade styra mitt i banan (av chocken tror jag) och drog in honom lite för mycket vid slalom så skötte han sig så bra! Superfin i starten, kanon kontaktfält och bara lätta urspårningar när jag inte gav honom vägen… Tyvärr 4 rivningar med höger bak. Jag valde att tro att det var pga att det var innerbenet, men på söndagen när han hade vilat i nästan 2 timmar var han lite lätt halt… På höger bak… Synd att jag inte gick på min magkänsla i lördags och startade honom på söndagen också. Men v-f, han gick helt rent… Söndagens bana var alldeles för svår för oss och jag var uppriktigt rädd för att han skulle göra en våt fläck av mig när han kom ut ur tunnlarna, men kan konstatera att han har inga sådana tendenser kvar alls! Snarare tvärt om, mycket riktigt hann jag inte med 2ggr och stog i vägen för honom och han gjorde allt för att undvika mina knäskålar! De som tittade på kunde också konstatera att när visa hundar med tryck flyttade tunnlarna kanske 10 cm så flyttade Curt dem minst 20:-) Återigen nöjd med starten och så vilka kontaktfält!!!

Zonkan har briljerat som vanligt - 4 nollade lopp, en vinst, sen 5, 6 och 10, 3 nya SM pinnar. Lilla skrotan. Jag tror att trots att vi inte tävlat särskilt mycket så saknar hon bara en agilitypinne till SM 2011… Och det är nog bara för att jag har stoppat henne så länge på kontaktfälten tävlingarna innan SM. Zaga har gjort 2 lopp med 10 fel och 2 disk, men hon var riktigt fin och rolig att köra igen. Aldrig mer springande kontaktfällt på en hund igen…

Någon kvar här..? Antagligen inte efter ett halvårs bloggfritt liv kände jag plötsligt för att skriva lite. Bloggandet har liksom inte fått plats i mitt liv på ett tag nu, men det betyder inte att inget har hänt. Tvärt om! Zonett har blivit även Hopp Champion nu och dessutom vunnit ännu en Silver Lag medalj på SM! Individuellt gick det sämre (en 17:e placering), målet var att ligga top 10… Oj va jag plötsligt känner mig bitter… så nu kommer allt jag har att skylla på.

* Vi fick start nr 1!!! - jag älskar ju stora tävlingar med press på en så efter att jag fått smälta det ett tag så gjorde det faktiskt inget. Var dock inte riktigt i stämning när jag skulle köra så jag fick sätta mig ner och tänka STORT för att bli lite nervös… Zonan var galet laddad (precis som på sista träningarna) och det kändes som att vi toppat formen galet bra. Vi körde ett bra lopp fram till platta tunneln… hon stack in i den, jag sprang förbi den… vidare till nästa hinder, började undra vart hunden tagit vägen… Ställde mig vid nästa hinder (en tunnel) och tänkte då att hon måste ha ramlat eller nått. Jag ropade vidare och försökte att få ut henne utan att hon vände och då såg jag hur hon riktigt dunkade med huvudet för att komma igenom. Hon kom troget ut rätt väg och nollade loppet med en dålig tid som resultat. F….n, 29 plats… Min j….la nöt trodde att hon hade ramlat, men nu förstår jag att hon fick helt enkelt inte upp platten. Large hundarna sprang i den på morgonen (i blandad regn) och sen hade den legat i ca 2 timmar i väntan på small och hon var 1:a hunden ut… hundra på att ingen hade lyft på den och jag undrar om vi inte borde krävt omlopp…

* Lätta banor - jag har fattat att alla är väldigt glada för dessa lätta banor (som folk kallade för normala klass 3 banor), för mig kändes det som lätta spring-lagbanor (läs klass 2)… Jag har ju inte världens snabbaste hund precis, men en väldigt vältränad och oss gynnar det att banorna är svåra… Nu hör jag flera röster ropa; - det är den snabbaste hunden som ska vinna SM! Visst, men den ska klara av att gå i mål också och är SM för klass 3 hundar så borde man förvänta sig en klass 3 bana även på mästerskapet. - det är ändå så mycket nerver med på SM! Visst och det ska man kunna dra nytta av och skärpa sig lite extra, det är då det gäller att prestera. En tredje röst säger att finalen förra året vart inte så lyckad då det blev inte så många som klarade av banorna på lördagen och visst, det var en väldigt trevlig final, MEN när jag inte klarade av att läsa Brott och straff i skolan, inte fick jag skriva recensionen på Kalle Anka…

* Zonkan fick troligtvis tjocktarmainflammation eller något… Hon började bajsa slem och kändes trött på söndagen… Jag matade på henne med ris och kokade kyckling men då hon inte såg pigg ut innan sin sista start på söndagen så tänkte jag att jag värmer upp och känner på henne på framhoppningen och stryker henne om hon inte ser piggare ut. När vi började värma blev hon lika tokig igen och slet i mina byxor :0) och var riktigt på… På banan höll hon bra fart fyra hinder fram till slalom, där började hon dra ner på tempot något… Det blev ett felfritt lopp och vi hamnade från en 29 till en 17 plats, men långt ifrån topp 10 - målet.

Det var alla ursäkter jag hade En liten SM bild:

Foto Anja

Zaga har ehrlichias och missade sitt första SM… De enda jag märkte det på var att hon inte riktigt var sig lik på tävling, tog liksom inte i som galenpannan brukar så vi tog blodprov på henne. Men vad är en bal på slottet..? Nu håller jag tummarna för att min galning kommer tillbaks och att vi tar igen det nästa år!

Curtar har gjort premiär på agilitybanan! Han har fram till dagens datum kört 2 hopplopp - ett med Per Solen där han rev alla hinder förutom första och sista och diskade sig typ 5 gg och ett med mig där vi i alla fall gjorde en lugn och fin start! Det spårade ut sen, men jag vet ju vad vi har att jobba med. Och just nu står det inte still i träningen och då är jag nöjd!

Oj så långt det blev!

Kramar på er! (om ni hittar tillbaks hit…)

Och hela Windann`s C-kull på två års dagen!

Det blev Chicken Nuggets till lunch och rotlåda med fläskkotletter till middag

… och Max äter tomtens bajs. Det är vad fröknarna får höra när Max kommer tillbaks från Julledigheten :0) Och inte är det helt osant, Roger har nämligen fått en Jultomte av Janne som “skiter” godis när man trycker på den och Max har mumsat i sig nästan alla själv. Idag när Roger skulle handla så sa Max att han skulle köpa mer bajs till tomten… Men Roger hittade ingen bajs i rätt storlek, för Tomten kan nämligen inte få ur sig hur stora korvar (läs kulor) som helst.

För övrigt så har Max blivit besatt av Tomten och säger att han ska bli en när han blir stor. Han kallar sig själv för “andra Tomten” och väntar på att få skägg.

I väntan övar han som Tomte Nisse.

Gulligaste Tomte Nisse jag sett!

För övrigt så har Julen fått en helt annan innebörd med en 2,5 åring i huset! Från att rent av ogillat Julen så länge jag kan minnas till att redan nu längta till nästa. Max små tindrande ögon fulla av förväntan och hans glädje för allt (inklusive presentpapper) smittar verkligen av sig! Det är nu man förstår att Julen är inte bara till för handlarna, den är till för barn också

Detta fann Maximilian i vardagsrummet när han kommit ner efter att ha öppnat klappen som låg i strumpan i hans säng…

Tomten var här när alla sov.

Som tur är kom Tomten tillbaks lagom till efter middagen och delade ut massa klappar. Max passade på och prata med Tomten om dittan och dattan. “Tomten är snäll”, “Vilket långt skägg du har fått, Tomten”, “Får Max en kram..?” Hur gullig som helst!

Max sitter hos stora kusinen Rasmus och lilla kusinen Jesper, en annan kusin - Lina är Tomte. Zaga och Zonett är Tomte Nissor som vanligt. Curt lekte nog med valpen Asta någonstans.

Kvar under granen blev lilla Zaga.

Massor med pyssel har det förstås blivit också.

Pepparkakor, pepparkakhus, islyktor, torkade apelsiner mm. Så mycket har jag aldrig julpysslat

Min lilla bagare…

Hur länge ska man behöva vänta…?

Nu så, nu pyntar vi!

Fin fint.

Vänta, det här var ju gott!

Här ska det inte snålas.

Och så en liten Max - Zaga - mys bild.

Zonett har för övrigt placerat sig 8 på hopploppet på Hund 09. Ca 90 startande hundar i small inklusive nordiska landslag… Inte illa för en gammal dam. Dessutom hade vi ett missförstånd och en dålig sväng. Vi kunde bättre…

Må det vara kallt och j….., hög ljudnivå och skitigt och dant, men nu ska vi få köra agility! Jag och Maria har packat upp i stugan nu och suger på en varsin Xider. Imorgon bitti ska vi till den kalla körhallen och köra järnet - 8 lopp var. Och som Max sa innan vi åkte -”mamma ska åka och vinna”.  Ja, visst, inte kan jag göra honom besviken… eller..?

Hur som haver, hellre ett kallt ridhus och agility än en tjusig sporthall med värme, fin restaurang och bling, bling där underlaget gör att det inte blir något agility. Hur det än går imorgon så kommer vi allafall ha fått kört järnet och haft kul, istället för att bryta efter 2 lopp och ångra sig att man överhuvudtaget startat sin hund. Nu låter man som en bakåtsträvare… Visst skulle jag också vilja att agilityn flyttade in i dem fina salongerna, men inte om man inte kan ge järnet och dessutom riskerar att hunden gör sig illa - då fryser jag hellre och “leker” med min hund.

Håll tummarna för oss!

Att Curtan är en tuffing visste jag redan, att han inte kan vara still också… Att han skulle ÄLSKA att bli skrämd i skogen var inte lika lättippad. Han hade inte heller alls några stora flyktbeteende - trodde det skulle ingå i en bc, vad är 5 m för en springare som Curt?

Jag lägger upp filmen så fort gubben kan hjälpa mig… pinigt, men jag spelade in med vanliga kameran och vet inte hur man får in kassetten i datorn:-) Här kommer då resultaten så länga:

Kontakt (hälsning): 4 - tar kontakt själv, självklart.

Kontakt (samarbete): 4 - följer med villigt. Engagerar sig i testledaren.

Kontakt (hantering): 4 - Accepterar. Svarar med kontaktbeteende.

Lek 1 (leklust): 4 - Startar snabbt, leker aktivt.

Lek 1 (gripande): 3 - griper tveksamt eller med framtänderna (så var det faktiskt! fast testledaren sa själv efteråt att det måste ha blivit en tillfällighet, jag tror att trasan hamnade i någons toa:-))

Lek 1 (dragkamp): 4 - griper direkt med hela munnen och drar emot tills testledaren släpper.

Förföljande: 2 först - startar, avbryter innan föremålet, 1 sedan - startar inte (duktig hund… man får inte sticka så, testledaren sa att han var för lydig och i fortsättningen skulle jag både ta ett steg och säga varsågod innan han släpps. Det och aktiviteten var nog enda gångerna som han kollade med mig under testet)

Gripande: 1 och 1 - blev ju inget.

Aktivitet: 4 - är uppmärksam med ökad aktivitet eller oro i efterhand (han provade att gå åt 2 olika håll och när kopplet stoppade så satte han sig fot hos mig och undrade mer och mer högljutt va f…. det var vi sysslade med)

Avståndslek (intresse): 3 - intresserad, följer figuranten utan avbrott

Avståndslek (hot/agg.): 1 - visar inga hotbeteenden

Avståndslek (nyfikenhet): 3 - går fram till den dolda men talande figuranten

Avståndslek (leklust): 4 - griper, drar emot, men kan släppa och ta om

Avståndslek (samarbete): 4 - Är aktiv med figuranten, visar även intresse mot passiv figurant

Överraskning (rädsla): 3 - gör undanmanöver utan att vända bort blicken (här blev nog jag mest rädd, som vanligt:-))

Överraskning (hot/agg.): 3 - visar flera hotbeteenden under längre tid

Överraskning (nyfikenhet): 4 - går fram till dumpen när föraren gått halva avståndet

Överraskning (kvarstående rädsla): 1 - ingen tempoförändring eller undanmanöver

Överraskning (kvarstående intresse): 3 - Stannar upp (han skuttade faktiskt mot den och sa fuck till den:-)), luktar eller titar på overallen vid minst 2 tillfällen.

Ljudkänslighet (rädsla): 1 - stannar inte (vadå, så låter det hemma hos oss jämt)

Ljudkänslighet (nyfikenhet): 5 - går fram till skramlet utan hjälp

Ljudkänslighet (kvarstående rädsla): 1 - ingen tempoändring eller undanmanöver

Ljudkänslighet (kvarstående intresse): 3 - stannar upp, luktar eller tittar mot skramlet vid minst 2 tillfällen (det kunde ju hända något mer ju…)

Spöken (hot/agg.): 3 - visar flera hotbeteenden under längre tid (han var grym! det blev en grop under honom av att han skvätte så. Ann, är du säker på att du inte har en dobberman i källaren? :-))

Spöken (kontroll): 5 - kontrollerar och / eller handlar mot båda spökena under hela momentet

Spöken (rädsla): 1 - uppehåller sig framför föraren (han klarar sig ju själv… jämt…)

Spöken (nyfikenhet): 5 - går fram till figurant utan hjälp

Spöken (kontakt): 4 - tar själv kontakt med figuranten

Lek 2 (leklust): 4 - startar snabbt, leker aktivt (inga spöken kvar någonstans i Curtans sinne)

Lek 2 (gripande): 4 - griper direkt med hela munnen

Skott: 2 - avtagande kontroller under passivitet, därefter oberörd (han kollade mot skytten och såg ut som han gärna ville dit och se om det händer något mer skoj, bryr sig ju inte ett dugg om ljud)

Nu var det slut på Curtans dag på Spökhuset i Grönan… Han vittrar fortfarande nyfiket när vi närmas oss den skogen:-)

Så är det att träna med Curt Nu har vi haft en massa bra träningar och detta har jag kommit fram till;

* Att inte öka svårighetsgraden för fort. Det är lockande när det går riktigt bra, men det är då de ljupaste svackorna har kommit. Han är ju trots allt kille… Bara för att han gjort en sak 100 ggr betyder uppenbarligen inte att han har begripit vad han gör

* Att inte träna på hemmaplan. Av någon anledning så är han störd av allt i den alldeles lugna miljön..? Det blir alltid mest problem på hemmaplan.

* Att inte träna själv. När Maria är med och det börjar gå dåligt så även om vi inte lyckas lösa allt på en gång så slutar alltid träningen positivt. Och det är ju både vad jag och Curt behöver.

Och Ann, ger man mig en pralin så kommer den aldrig åter!

Nästa lördag ska Curtan mentalbeskrivas… Mest rädd är jag för dumpen, det lär skenas!

Har fått höra att jag inte bloggat på en månad igen… Tänk att det finns folk som vill läsa min blogg Ofta blir det så att när mycket händer och man har massor att skriva om så har man inte tid… När man har tid (och det är ju inte så ofta:-)) så har man inget att skriva om. Men nu har jag en kvart innan Max ska hämtas och är helt uppgiven igen…

Curts agilityträning, där jag har fått massor av peppning av min kära träningskamrat har skalats ner till ett hopphinder (svinrygg, för att det ska vara stort och välsynligt) där fokus ligger på att få honom att hoppa (inte att springa rakt igenom) helst utan att riva, ha fokus på hindret. Allt annat har skalats bort. Ruta ett igen…

Sen kämpar vi med kontaktfältsbeteende.

Och så slalom - det jag tränade idag: skalades återigen ner till 2 pinnar med skål på slutet. Och nej, han klarar inte av det. Bäst går det när jag har honom på vänstersida (förstås) och oftast tar han ingången och sen vänder mot mig… Ibland tar han sikte på skålen och susar förbi slalomet… Går jag för att fylla på godis eller så så passar han på att springa in på tomten och urinera eller fram till altandörren för att valla Zaga genom rutan… Går en människa eller, gud förbjude, hund förbi så är han låst minst ett par minuter efter att de passerat. Som ni förstår så innebär detta att han fullständigt skiter i mig, mina belöningar, jobbet jag erbjuder och att jag efter 12 månader inte kunnat lära honom en så enkel sak som att ta 2 pinnar i slalom och förstå att belöningen finns i skålen…

Vad gör man..?