Nja, kanske inte, men en blåslagen ljumske slutar den med. Curt har varit i farten Efter gårdagens kvällspromenad gick vi till Stina för en fika. Det är ju halt ute, som bekant, men förutom en liten Stina-vurpa så klarade vi oss väldigt bra. MEN… här kommer historien om hur man på under 1 sekund gör en så storartad entré att man väcker 3 sovande barn (på en annan våning dessutom), får en katt att flyga en våning upp, en hund flyga sidleds och en kvinna flyga över entrétrappan, hunden och hallen för att landa med fötterna upp på trapporna och arslet nedanför Jag vet faktiskt inte riktigt vad som hände… eller HUR det var möjligt för mig att utföra denna ovan beskrivna ninja-grejen men så gick det till: Stina öppnade sin dörr, då stod jag och Curt fortvarande nedanför entrétrappan. Sedan kommer jag ihåg att jag såg en katt stå och se förvånad ut i Stinas hall (lilla Julia, kanske att hon har flyttat nu, annars hemmahörande i hushållet). Sedan gick allt VÄLDIGT fort. Man såg inte kattens ben, bara en kropp som flög upp för trappan till övervåningen, efter katten såg man en hund som försökte göra likadant… Det kom dock en stolpe i vägen, varpå hunden, likt en gummiboll, bytte riktning och flög mot mig som fortvarande stod nedanför entrétrappan. Jag hann bara tänka att han kommer säkert dra efter katten igen, när han har landat, här gäller det att vara snabb. Jag väntade inte på hans “landning” utan hoppade upp, över trappan, förbi Stina (över eller under, vet faktiskt inte) och hunden, som just då var fortvarande i luften. Jag landade med snöiga skor mitt i hallen på deras klinkergolv… Fötterna fick ett eget liv, typ. Antagligen var de också på väg efter katten eller något för de styrde mot trappan och uppåt. Rumpan och resten av kroppen blev kvar… Ungarna kom ut ur sina rum och undrade vad som har hänt, men vi låg och skrattade så hysteriskt så ingen av oss kunde svara. Inte en minut… eller 3… utan väldigt länge. Så pass länge så ungarna började grina för att de inte fick något svar. Undrar om jag och Curt är välkomna igen..?

Curt då. Idag “rullade” han lite med baken så det blev ett besök hos Sanna (tack för att du tog emot oss så snabbt mitt i flytten och allt!). Han är svullen i ljumsken och ska koppelvila i 3 dagar, sen blir det återbesök. Som tur var var det inte värre än så. Och vad ska vi göra nu när Sanna flyttar på söndag…?!? Känner någon till en bra massör? Jag är en bra stam-kund

Så fort känns det att tiden går just nu Det är inte så att man inte har något att skriva om; Max dagis, A1 utbildning, Harriet parad, Zaga har kommit hem och åkt igen, Zonett och Zaga ögonlysta, massor med nytt på SoSu och i Agilityvärlden, tjejkväll med astrologi, kemi och fysik lektioner Mmmm, visste du att just när du föddes så kunde man inte se just ditt stjärntäcke på himlen… ett kokt ägg kan sugas in i en bägare genom en alldeles för smal hals, ett huvud kan föreställa jorden när man ska visa hur det blir fullmåne / halvmåne (även solförmörkelse), ångan har typ 200 ggr större volym än vatten och en flaska vin kan ibland (beroende på sällskapet) vara alldeles för lite alkohol för mig. Jag undrar bara; hur får man ut ägget igen..?

Ett par nya bilder på världens sötaste grabb:

Maximilian på Husdjursmässan.

Maximilian Bakar.

Ja, nu har vi bakat också, så jag blev en bullmamma ändå…

I tisdags var vi hos Lennart Garmer och ögonlyste. Zaga har fria ögon fortvarande och Zonetts katarakt har inte utvecklats särskilt mycket sen förra året. Vilken lättnad! Så nog ska vi kunna köra agility minst ett år till.