Det är tyvärr inte en Idol delfinal utan ett drama som utspelar sig hemma hos oss på riktigt… Curt har under en period vallat på Zaga inomhus. Hon har surnat till nån gång och och så var karusellen igång, han har låst ännu mer. Till slut började han svara när hon surnar till och sista tiden har det varit svårt att få isär dem. Ju mer jag har varit på honom desto mer stressad har han blivit och låst ännu mer så fort jag har ryggen åt. Sist dem var i luven på varann så förstod jag att jag måste göra något åt det innan han tar Zaga på riktigt. Jag har delat upp hundarna på olika våningar eller turats om att ha dem i bur i ett försök att bryta hans beteende och i väntan på att komma på en lösning. Tanken på att omplacera någon av dem kändes inte bekväm… Han gör detta bara inomhus och med Zaga.

Så i torsdags hände det som jag befarat - Curt låg vid dörren när husse kom hem och Zaga sprang för att hälsa. Han tog henne över skallen, skakade och sprang iväg med henne till köket. Där fick Roger stopp på honom… Såret runt huvudet blev rätt ytligt, mest blåslaget och hon gjorde illa ett framben (sträckning) samt ryggen. Tur att det är nästan 8 kg muskler, annars hade hon nog inte levt längre. Zaga massage behandlades av Sanna och ikväll fick hon åka till min mamma. Det känns verkligen som att jag sviker henne, jag vet att hon har det alldeles prima där, men ändå…

Så nu måste jag fatta ett beslut… och jag har inte en aning hur man väljer mellan sina hundar. Mina hundar är först och främst mina familjemedlemmar, mina bästa vänner och även min största hobby. Hur kan man välja bort någon av dem..? Även om Curt inte bott här så länge så är han en underbar hund som jag trivs med och så har han alla dessa egenskaper en bra tävlingshund ska ha. Jag har räknat med många härliga år med honom och olika tävlingsgrenar. Zaga kan jag ju inte tävla med så mycket, men hon är familjens knasigaste, gulligaste, roligaste följeslagare och ingen kan få en att känna sig så älskad som hon.

Nu har Zaga som sagt åkt till min mamma. Jag hoppas att vi får lugn och ro i flocken igen och att Curt, inom att han kan börja jobba mer och mer, ska komma ifrån beteendet och att det ska gå att återinföra dem två snart igen. Han är ju ingen komplicerad eller aggressiv hund och man ska inte glömma att han är bara 10 månader och i en rätt jobbig ålder. Eller hoppas jag på för mycket..?

Den som sitter säkert är Zonett. Lilla Zonkan, socialbegåvning som hon är, låter sig aldrig dras in i onödiga konflikter. Hon mår dock inte så bra hon heller nu, damen är ju väldigt känslig för mitt mående och hennes värld rasar när jag inte är glad…

Lilla Zaga med en nyfödd Max

En date är planerad mellan Harriett och Frodo den 21:a januari.’

Frodo på Stockholmsmässan 2008, foto Helen Nylander

Han är ju så lik Zonkan i kroppen… Håller tummar för många fina raketsnabba bostons!

Mer info på MildaMakters hemsida

Hi, hi, äntligen! Nu finns det annat än utställningschampions i rasen. Zonan är Sveriges första och Nordens andra AgilityChampion! Vi har kört bättre lopp än dagens under helgen (dagens enda, då jag, febrig igen, försov mig imorse och hade nog inte åkt alls om inte burarna mm stog kvar), men blev som vanligt omsprugna av någon ocertad… Men dagens sista lopp vann vi och fick cert och Championat! Yippppiii!!!

Zonett då? Ingen fara, hon är precis som vanligt, det är bara jag som svävar på små moln Hi, hi!

… Och ni som av någon anledning inte har hund (hur ni nu överlever) får försöka att ha ett gott år ni med.

Gårdagen firades hemma med hundarna, katten och några vänner samt deras barn. 6 vuxna och 5 ungar som höll låda till 3 på morgonen - Max med! Det blir ju verkligen annorlunda efter att man har skaffat barn. Plötsligt blir allt lite mindre fest och mer mys och skoj.

Jag var lite orolig för vad Maximilian skulle tycka om fyrverkerier, men det var bara kul. Han fick ha hörselskyddet på

Vid 23.30 sprängdes Pepparkakshuset.

Det praktfulla Pepparkakshuset, sekunderna innan.

Under sprängning.

Några efter bilder finns ej, men en bild där taket lyfter, dock var den väldigt suddig

Mina fina grabbar.

Den 3:e av dem - min coola kille.

Jag förstog att Curt inte skulle vara särskilt berörd, men att han skulle vilja vara ute med oss vid 12 slaget och helt oberörd leka med folk, Zaga och pinnar, det var coolt! Försökte få en bild där man ser fyrverkerierna bakom honom… ni får föreställa er hur det ser ut och låter i en stockholmsförort klockan 12 på Nyårsafton, 10 meter ifrån ängen där folk sköt för fullt. Zonkan valde att gå in på toan när det small som värst. Hon var inte panikslagen, men väldigt påverkad och det skär i mitt hjärta att se henne så osäker. Hon valde ändå att komma ner från rummet där jag gjorde iordning med högt tv ljud och mörkläggning för att delta genom att titta på oss på tomten genom fönstret. Sen blev det för mycket och jag såg att hon smet in på toan - jag gick in för att lägga in hennes fäll där och en näve godis, som hon faktiskt åt upp.

Kan inte låta bli att reta upp mig på en snubbe som för andra gången provocerar folk på agilitylistan genom att skriva inlägg om skotträdda/berörda hundar. Jag tror att han är ute efter att kritisera folk som skaffar sig hundar efter arbetskapacitet och inte “kräk” (som han kallar det för) som tål att leva i dagens samhälle. Vet inte riktigt vad det är jag går igång på så, kanske för att han okunnigt kritiserar folk för deras val av ras och individ. Det vore ju kul om alla (för att ha störst chans att få en ljudoberörd hund) skaffade sig jakthundar och då från jaktlinjer… Och så kan man ju skylla på uppfödaren om man misslyckas ändå. Va bra folk skulle ha det med sina hundar och hundarna med sitt folk. Det roliga är (eller vad man ska säga) att jag har levt med hundar av vallhundstyp i hela mitt liv förutom mina 2 bostonterriers. Det är ingen av vallhundarna som har varit berörda utan just en av boston (som ju då inte ska vara den känsliga typen) - iofs efter en händelse för 3 år sen, men som han säger, hade hon varit ett riktigt “kräk” så skulle hon klara det ändå. Det kunde även i vissa fall vara fel på föraren Ähhh, nu släpper jag det - borta, glömt och överstruket.

Jag var hos  Ann och vallade med Curt i måndags. Ann tog lite bilder, men jag har inte fått några än. I hagen var han superlugn och balanserad och lyssnade faktiskt riktigt bra på det han kan (innan fanns det ju ingen lydnad alls kvar när fåren syntes till), utanför hade han en stund då han varvade upp och var skitjobbig, men i det stora hela är han ju bäst! Jag tror att dels så ville han ju jobba mer och dels så fanns flera löptikar med, det kan bli lite pressande för en 9 månaders grabb. Det är SÅ kul med fårskallarna och att jobba med det hunden är gjord för! Nu känns det som att det är dax att sätta igång och träna på allvar, jag måste skaffa mig mer kunskap om vad och hur jag ska göra. Får det återigen bekräftat att jag är en riktig teoretiker och måste “se” och förstå exakt vad jag ska göra innan jag kan komma igång. Är rädd att jag förstör för Curt annars… En, idag död, hundvän till mig sa alltid att “om du skulle lägga ner hälften så mycket tid på att träna hund som du gör på att sitta på en stubbe och filura på varför blev det så när jag gjorde si, hur blir det om jag gör så mm så skulle ni vara världsmästare redan”. Det kanske är så, men det är ju en stor del av tjusningen med att träna hund - att förstå hur dem fungerar och få filura lite… Eller?

Hur som, ni som är sugna på vallning och vill ha en raket-hund som ändå INTE är ett “kräk”, men skottOberörd, våga skaffa er det. Jag vet åtminstonde en uppfödare som alltid ställer upp och har tålamod med en och dessutom fött upp min fina, coola kille

Idag har Max målat med fingerfärg för första gången, det tog en stund innan han hängde på, men sen deltog han för fullt.

Va fasigen e detta..?

Kolla, skumt!

AHA!

Visst är han sööööt!?