Satt och kollade på kort från årets SM… Här kommer några.

Foto Ann Björkenius

Foto Petra Strand

Foto Yvonne Öster

Foto Mari Edman

Stjärnorna! Vilket gäng! Linda berättade att Ester håller på att bli bättre och att det finns stora chanser att hon ska kunna fortsätta med agility och dessutom hinna komma tillbaks till SM 2009. Så stjärnorna får fortsätta att tävla ihop!

Nu när sista nollan är klar och vi är färdiga för SM 2009, både med laget och individuellt, så kan man ju drömma vidare och sätta upp nya mål. Så nu ska vi kämpa för att laget ska stå på pallen igen (hoppas att Linda och Mari inte läser detta, för då kommer de väl inte våga åka till Karlskrona ) och Zonett ta sig till finalen individuellt. Innan SM ska vi ha agilitychampionat och innan 2009 är slut ska vi ha hoppchampionat och lydnadschampionat! Jo du Zonan, här gäller det att ligga i!

Zagisen har en pinne i hopp och en i agility kvar innan hon är i trean - hoppas att vi hinner ta det i år, för sen ska hon kastreras och vila en stund, men det finns ju inga klass 2 tävlingar att anmäla till…

Curt, när hästarna slutat skena, vi pratar kanske om en tre års period *asgarv* ska starta i apellen, lydnaden och fixa ett vallprov. Oj, oj, oj… då måste han lära sig att “fritt följ” betyder inte “fritt fram o kuta” Ja, vi ska kanske ha som mål att få hästarna att komma hem.

Idag var vi, jag, Zaga och Zonett, anmälda till Stockholms Södra agilitytävling. Bilen styrde dock till Mälarös lydnadstävling, dit jag och Zonett fick chansen att efteranmäla. Jag tänkte att eftersom vädret är bättre än på länge och bättre än så lär det inte bli så är det viktigare att försöka ta ett första pris i trean istället, SM nollan har vi ju 7 månader kvar att ta (sorry Zaga att du inte fick köra, men snart är Zonan långledig och då får du all tid:-)). MEN, det var ju dagg i gräset och riktigt surt så tidigt på morgonen… Poängen var i stort sätt som förra trean, något högre på alla apporteringar, dock nollade hon sittande under gång samt fjärr (förflyttade sig framåt 2 ggr… och det blev på gränsen till en kroppslängd. Zonan fick massor av beröm för sin koncentration och kvickhet, men det hjälper ju inte om man nollar.

När vi var klara på Mälarö så var Zags lopp redan förbi och banvandringen för Zonetts hoppklass skulle snart börja… Att åka dit för ett agility lopp med en urladdad matte kändes inte så lockande, men va f.. det var ju en agility-nolla (för här vill man ju ha nollorna, ha, ha, inte undra på att det blir fel ibland) vi behövde och Zonan tackar aldrig nej till och jobba lite mer. Vi körde väl ett hyfsat lopp, fin på kontaktfälten och bra vägar genom halva banan sen gjorde jag en miss och fick en fulsväng på ett ställe (minst en sekund förlorad). När jag fick tillbaks henne så hade vi 2 hopphinder kvar, däck, 180 graders sväng och 2 hinder ut. På banvandringen (där jag inte räknade med att tappa henne i svängen:-)) tänkte jag göra ett bakombyte efter däcket, men nu hann jag dit mycket tidigare än Zonett och istället för att göra ett framförbyte och dra så väntade jag ut henne, tappade fart och fick en fulsväng till - minst en sekund igen… Det var ju en SM-nolla så jag var väldigt nöjd, men att det skulle räcka till CERT trode jag aldrig. Ibland ska man ju ha marginalerna på sin sida och så blev det idag! Äntligen lyckades vi med vår sista agility-nolla och dessutom tog vårt andra agility-cert!!!

Det låter faktiskt inte så dumt… så jag vill få be om att få bli en björn jag me!

I det här livet är jag en kvinna.

När man är en björnhona så föder man sina ungar (som är valnötsstora) i sömnen.
När man vaknar är ungarna halvt uppvuxna, gulliga, kramgoa björnungar.
Jag skulle absolut kunna leva med det.

När man är en mammabjörn vet alla att man menar allvar.
Man klappar till vem som helst som stör ens ungar.
När ungarna blir irriterande klappar man till dom med.
Jag skulle definitivt kunna leva med det.

Om man är en björn så FÖRUTSÄTTER ens partner att man vaknar med en morrning.
Han FÖRUTSÄTTER att man har håriga ben och ett överflöd av underhudsfett.

Japp, jag skall kunna bli en björn….

Grattis lilla Zonkan, om möjligt så ska du skämmas bort ännu mer idag!

Hela vägen till Haninge funderade jag på att vända… Bilresan tog 2,5 timme (jag ääääälsakar den här staden… eller inte…) och regnet öste ner. Som tur var åkte jag i god tid, annars hade vi inte hunnit. Jag vet ju att Zonan varken sitter eller ligger i det blöta, men ville gärna köra ändå för min egen skull. Funderade på hur mycket det tär på hennes motivation att köra i blötan till nästa tävling, men bestämde mig som sagt för att tävla för att själv få lite rutin och bli av med mina hemska tävlingsnerver - inte lätt när man inte kört lydnad på 2 år… Och jag överlevde, det mesta sitter nog i ryggmärgen, men resultatet är intget att skryta om:-)

Sittande 10 p - fick sätta lite press på henne med rösten för hon försökte halvsitta, så som bara hon kan… hon hade en framtass i luften hela tiden:-)

Platsliggning 10 p - Hon skakade som ett asplöv och blundade, stackarn, ska aldrig göra så mot dig igen Zonett!

Fritt följ 5,5 p - “sitter ej, pendlar, piper (mindre än vanligt faktiskt:-)) sitter ej i stegförflyttningar” Ja, som sagt, inte ens med dk fick jag henne att sätta ner rumpan…

Sättande 0 p - “sitter ej”…

Inkallning 7 p - Ställer sig, dk läggande”, magen i backen ville hon inte ha, annars var det helt ok.

Rutan 0 p - Jag kom ju på 2 dagar innan att man inte får rikta längre… Trode att det skulle bli problem, men då viredan nollat sättande så tänkte jag att jag chansar och ser om hon grejar det. Hon sprang till höger om mig längst skogsdungen och såg förvirrad ut… jag bröt. På träningen idag la jag 2 rutor bortom kullar och skickade bara med kroppens riktning och hon sprang ut riktigt fint…. Jag vet inte vad som hände då.

Hopp apport 9 p - “tvekar tag, tvekar sättande” de kom med en mini apport, men den var lång så att hennes nos lätt fick plats så jag vågade inte vägra den… Hon gjorde en kanon apportering, “tvekan” var att hon febrillt letade efter den i halvlånga gräset, och sen satte hon sig faktiskt aldrig, bara på hasorna så som Zonkan kan när hon fryser…

Metall apport 10 p - Kul att se att det ho brukar göra på träning håller för en tia på tävling.

Vittring 7 p - “letar länge, lite tugg” Hon kollade noga dem 2 första pinnarna sen såg hon en spånhög 2 m längre bort och sprang dit och “blåste”. På vägen tillbaka fick hon nog min pinne i näsan för hon plockade den bara av farten och tävlingsledaren var väldigt osäker på att hon verkligen tog rätt:-) Att kolla runt har hon börjat med sen jag tästade att lägga ut godis för några träningar sen… Dumt. Idag på träningen letade hon också länge och tom plockade en pinne som hon inte gjort på än 3 år… Annars var det en Zonkan mässig apportering - lätt apport - lite tugg.

Fjärr 8 p - “flyttar sig framåt”. Den var lite hård, vad jag såg så tog hon ett steg mellan sitt / stå, annars var hon väldigt koncentrerad och stabil. Trode aldrig att hon skulle lägga sig eller sätta utan dk!

I stort är jag nöjd, “det fanns mycket bra” som folk sa. Hon hade superfina ingångar, var med mig hela tiden och ville göra rätt för sig. Där hon slapp ha häcken i backen gjorde hon bra jobb och tom några gånger till:-)

Och igår kom solen tillbaka… Vi kommer igen den 27:e i Enköping och 5:e oktober i Haninge igen - hoppas på bättre väder och ett första pris då, annars får vi traggla 3:an till sommaren igen… Och då blir det ingen lydnad på Stockholmsmässan:-(

Imorgon är det agility i Österåker, då ska vi ta vår sista agilitynolla! Hon fick ju en i Väsby förra helgen, en hund ifrån Cert… Imorgon är det vår tur!

Klä er varmt!

Titta på mina tassar - ser du hur snabb jag är?!

Titta på mina öron - inte undra på att jag inte hör ibland…

Titta på min nos, den har börjat spåra - syns det? Nä, kanske inte… eller?

Du, titta på min päls - ser du att det har regnat idag? Och igår… och förrgår… och dagen innan oxå… Fast går det verkligen och se sånt..?

Och här kommer några fler bilder på mig som min kennel-mamma tog i fredags när jag vallade fårskallarna. Matte säger att jag är världens sötaste, men det säger hon om våra glosögda plattnosar också… hmmm… Så jag undrar… ser du att jag är världens sötaste?

Zaga är mitt i höglöpet och som tur var så fick Curt åka till sin snälla kennel-mamma. Och tur har han för idag fick han umgås med fåren. Han har samlat ihop än 40 bagglamm i en klunga och Ann berättade att han skötte sig riktigt bra. Men inkallningen fungerar inte… När jag lämnade Curt hos Ann så sa jag att odågan kommer allafall in på inkallning, så han är lätt att ha lös… Tydligen inte, varken i fårhagen eller annars tycker han att han har någon skyldighet att lyssna på Ann:-)

Zonett har nu varit och träffat veterinären som ska kastrera henne. Vi har tagit lite prover på henne för att se att allt är rätt med lever och njurar och tiden är satt till den 6:e oktober… Nu känns det verkligt och jag börjar bli lite nojig, usch!

Jo, och så häcken då:-) Den gamla är nu ett minne blott! Den var misskött, ojämn, otrimmad och av lite olika sorter. Här kommer det lite bilder:

Idag har Roger grävt med sin pappas coola grävmaskin och så har vi planterat en alldelles fräsch och fin thuja-häck istället! Tack vare snälla, “tjocka” Linda som tog hand om snorige Max hanns det med på en dag. Nu ska det vattnas i massor, krattas och jämnas ut på tomten och ny gräsmatta sås. Phu… 42 st thujor blev det och vi måste köpa till ett par stycken till.

… Och så fint blir det från framsidan. Till våren ska det läggas marksten här.